Det var först när jag började forska på allvar som jag förstod varför pengarna aldrig slutade rinna ut.
Jag läste veterinärmedicinska artiklar.
Pratade med hudspecialister.
Och så hittade jag en studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, om hundens öronhälsa och återkommande inflammationer.
Det var där jag lärde mig sanningen:
Det handlar inte om bakterierna.
De är bara ett symptom.
Det verkliga problemet är varför bakterierna kan komma in från första början.
När en hund kliar sig i örat eller skakar på huvudet skapas små, osynliga sprickor i huden inne i örat.
Som mikroskopiska sår.
Du kan inte se dem.
Men bakterier och svamp kan ta sig in genom dem.
Och här är kärnan:
De vanliga veterinärdropparna dödar bakterierna, ja.
Men de torkar också ut huden.
Alkohol och starka kemikalier gör huden sprucken och torr.
Det skapar fler små sår.
Fler öppningar för bakterier.
Så behandlingen fungerar – i två veckor.
Men när behandlingen slutar är dörren fortfarande öppen.
Huden har aldrig läkt.
Bakterierna kommer tillbaka.
Det är därför det alltid händer igen.
Och det är därför du betalar om och om igen.
Inte för att din hund är svag.
Inte för att behandlingen är dålig.
Utan för att ingen täpper till hålen.
Huden behöver läka samtidigt som du rengör.
Och det är därför veterinären behandlar infektionen.
Du betalar.
Två veckor senare: tillbaka igen.
Du betalar igen.
Cykeln fortsätter.
Betalningarna fortsätter.
